en sak till…

idag när jag kom hem från jobbet stod mitt livs kärlek  och slängde ihop en urgod gratäng på fänkål, röd rättika, polkabetor och fetaost. Det ni!

lycka

När jag kom hem från jobbet idag satt Elna på golvet i vardagsrummet och lekte. Mattias sa ”Kolla vem som kom Elna!” och hon tittade upp. När hon fick syn på mig sken hon upp som en sol, vände sig om och började krypa åt mitt håll. Hon satsade på betydligt högre fart än hon bemästrar,  strandade på magen och låg och sparkade ivrigt med benen samtidigt som hon vinkade med hela armen och skrattade. Mattias lyfte upp henne och kom ut till mig i hallen och jag kramade henne hårt och luktade henne i nacken.

Kom innan sommarn är slut

I helgen var Mattias en dålig pappa och reste bort från sin bebis i två dagar. För att döva saknaden har Elna och jag fyllt tiden med massa skoj. I fredags var vi på konsert tillsammans med Karin, Maia Hirasawa och Laleh stod på programmet i Malmö folkets park. Vi började kvällen med picknick i blåsten och alla njöt och var på gott humör. Elna visade sitt nyaste partytrick för Karin, som fick en salivdusch ackompanjerad av pruttljud. När Maia Hirasawa började spela startade Elna en skrikattack av sällan skådat slag, och efter en halv låt fick jag gå ut från konsertområdet med henne. Sedan gallskrek hon i drygt en timma, och inget jag gjorde hjälpte. Någon gång under tiden kom en lite läbbig man och ville köpa ett av Elnas öron, men jag sa att hon inte var till salu och skyndade mig därifrån. I pausen (konsertens, skrikandet tog ingen paus) bestämde vi oss för att åka hem för att se om det skulle lugna Elna, och det funkade för så fort vi bestämt oss slutade hon skrika. Efter lite mat var hon sig själv igen, och vi gick tillbaka precis lagom till att Laleh började spela. Elna satt och mös i bärsjalen en stund innan hon somnade och sov gott hela spelningen. Kanske gillar hon helt enkelt inte Maia Hirasawa.

I lördags kom världens bästa svärföräldrar på besök och Elna fick en massa tid för Farmor-och-Farfars-mys. Jag fick en fantastiskt härlig motorcykeltur med Arne och blev lite sugen på att jobba upp en 30-årskris att bota med MC-körkort. Att bara glida fram i solen och känna vinden i ansiktet, sommardofterna i näsan och farten i maggropen fick mig att vilja stapla klyschor om hur vacker världen är, men jag hejdar mig. Ni slipper fåniga fraser om vallmofält, doften från en grill och den svala skuggan från urgamla träd.

När vi hade vinkat av Eva & Arne igår gick vi ut och plockade fläderblommor och kokade saft. Eller vi och vi, jag skötte plockandet och kokandet och Elna underlättade processen betydligt genom att sova i sin vagn (som för övrigt förvandlats från ligg- till sittvariant i helgen, tjejen har blivit stor!). Sedan hade vi sångstund, och Taube stod på repertoaren. ”Pappa kom hem, för vi längtar efter dig”. Och det gjorde han.

nya vanor

Natten till sin fyramånadersdag, förra lördagen, bestämde sig Elna för att hon var för stor för att äta mitt i natten. Sen dess har hon sovit hela nätterna, varje natt. Hon somnar runt åtta på kvällen och sover till sextiden – vilket i och för sig känns som mitt i natten vissa dagar, men väl får räknas som morgon. Jag håller tummarna för att det är en ihållande vana och inte en fas hon går igenom.

Inatt blev jag istället väckt av Mattias, som i sömnen staplade grejor på mig. Han måste ha drömt något väldigt skumt, för jag vaknade med en hög bestående av en kudde, tre böcker och två kuvert på magen.  Jag skrattade stort åt honom, men håller ändå tummarna för att det inte är en ihållande vana utan en fas han går igenom.

badpremiär

Idag har radarparet Aleryd varit på babysim för första gången. Det var en hit, riktigt mysigt tyckte jag och Elna verkade gilla det också även om hon tröttnade lite innan det var slut. Det var fem andra bebisar i gruppen, 4 flickor och en pojke. Alla flickorna hade tuffa badbyxor i svart, gult, blått och den lille killen hade snygga rosa. Nya könsroller?

Efter en helg med en hel del action för Elna blev babysimmet droppen som fick trötthetsbägaren att rinna över. Hon somnade vid 10 när vi gick därifrån och sedan dess har hon varit vaken i ungefär en och en halv timma sammanlagt (nu är klockan 15.45). En lugn dag för oss med andra ord, skönt!

moderskänslor?

Idag har jag och Elna haft en kanondag på stan, mest strosat runt i solen och haft det gött. Enda smolket i glädjebägaren var en kvinna som kom fram till mig när Elna sov i vagnen. Jag hade nämligen hängt en tunn bomullssjal över sufletten för att skugga Elna så hon slapp sova med solen rakt i ansiktet. Detta gjorde kvinnan orolig och hon kände sig tvungen att gå fram till mig och säga ”Ursäkta, får barnet luft?”. Artig och väluppfostrad som jag är förklarade jag hur tunn och icke vindtät sjalen är och för säkerhets skull visade jag gliporna vid sidorna medan jag försäkrade henne om att det var lugnt. Till slut gick jag därifrån samtidigt som jag tackade henne  för omtanken.

Sedan vällde ilskan upp. Jag blev svinförbannad och ångrade min dumsnällhet. ”Jag skulle ha ställt till en scen” tänkte jag, ”vem tror kärringen att hon är, skulle jag inte ta väl hand om mitt barn?” och andra mindre artiga tankar for runt i huvudet medan jag föreställde mig hur jag sprang ikapp bitchen (som hon vid det laget blivit degraderad till i min värld) och fällde henne med en välriktad spark. Jag har ju ändå gått på box-aerobics. Efter att ha suttit och surat ett par minuter, bitter över att jag inte drog henne i håret åtminstone, sansade jag mig såklart. Hon sa antagligen inte till för att vara dryg, utan för att hon faktiskt var orolig även om det var en aning överdrivet.

Så här i efterhand är jag mest fascinerad över min reaktion – jag blir ytterst sällan så arg som idag och absolut inte för såna småsaker som korkade människor på stan. Är det hormoner som spökar? Eller är det det här som är moderskänslor?

Lite undrar jag också vad hon trodde jag skulle svara på frågan som hon formulerade den…

- Ursäkta, får barnet luft?

- Nä, men hon är ändå inte så förtjust i det.

Happy days

Öl på uteservering, bebispussar, promenader i solen, hänga länge på stan, glass, påsklamm – både levande och på tallrik, joggingtur bland blåsippor, raukar i dimma, antydan till solbränna på nosen, lite mer glass, påskägg, saffranspannkaka, bra bok, glad Elna.

Just nu leker livet

uteliv

I fredags inledde jag och Elna helgen med ett skönt promenadmarathon i solen, först en sväng med Karin och sedan en med våra grannar Sofie & lille Elliot. Dagen avslutades med spelkväll (givetvis med promenad fram och tillbaka).

I går hängde hela familjen utomhus nästan hela dagen, frukost på balkongen, träning och sedan en lång promenad och gigantiska glassar i solen. På kvällen rymde jag till Malmö och A Camps spelning tillsammans med Karin. Konserten överträffade mina höga förväntningar och bredvid mig satt en man som luktade som om han hade tillbringat dagen på ett hamburgerhak i hopp om att bota sin bakfylla. Ni vet som det luktar i sovrummet morgonen efter ett glas vin och tre öl för mycket toppat med en halväten kebabtallrik som sängkamrat. Det har så klart aldrig hänt mig, men man har ju hört… Sen gick vi (Karin och jag alltså, mannen bredvid följde inte med) ut och drack öl och hade det gött.

Lyxigt och skoj var det i alla fall att vara ute utan bebis för en kväll och jag hade varken hemlängtan eller dåligt samvete som jag har hört att mammor ska ha när de lämnar sina barn även om det är tillfälligt. På återträff med vår föräldragrupp var barnmorskan och de andra mammorna rörande överens om hur tomt det kändes att vara ifrån sin bebbe om så bara för en kort sväng till mataffären. Jag var tyst och skämdes lite för att jag inte orkade säga emot. Så länge det inte blir varje kväll ser jag bara fördelar med att pausa lite från familjelivet. Men så är jag förmodligen en lite sämre mamma

Idag har vi hämtat vår dagliga dos av frisk luft ute i  Skrylle. Härligt att vara ute i skogen lite, nu är jag skönt trött och längtar efter att ta igen nattens missade sömn. En tupplur på soffan kanske?

Modiga som vi är tog vi höger, men hittade hem ändå.

Ett halvår och en bebis senare…

I onsdags blev springet i benen för mycket och jag gav mig ut på mitt första löppass sedan september. Det var fantastiskt härligt, jag har verkligen längtat efter att komma igång! Att solen strålade gjorde det ju inte precis sämre. Tempot och sträckan var inte särskilt imponerande, knappt 4 kilometer på drygt 23 minuter, men jag är supernöjd ändå. Nu är det bara att jobba på mot årets träningsmål – en mil på under 50 minuter. Det är absolut inom räckhåll.

sovmorgon

Idag när Mattias gick till jobbet låg jag och Elna kvar i sängen en stund. Det är inget ovanligt, nästan varje dag ligger vi och slumrar (jag) och leker (Elna) en halvtimma-timma eller så innan vi går upp runt nio. Idag somnade vi båda djupt, och jag vaknade inte förr än klockan tio. Så skönt! Elna sov fortfarande, så jag passade på att äta frukost och läsa tidningen i lugn och ro. Sedan skrotade jag runt en stund, tyckte inte det var någon idé att börja med något eftersom Elna borde vakna vilken sekund som helst. Sen läste jag tidningen lite mer, pratade med Mormor i telefon, tittade till Elna ungefär tusen gånger, andas hon verkligen? Tillslut vaknade hon – klockan halv tolv. Som värsta tonåringen…