Som ni vet så är Elna rätt så förtjust i böcker. Numera klarar hon med lite hjälp att bläddra fram och tillbaka i böcker av kartong och det är en av hennes favoritsysselsättningar för tillfället. När jag läser sagor för henne händer det att hon tar över totalt och sitter och bläddrar fram och tillbaka samtidigt som hon säger ”a-wek-aweka-wek, aah gah dada..”. Som om hon läser högt för mig ungefär.
Igår morse gick Mattias hemifrån tidigt och eftersom jag var lite trött efter en kul kväll på stan (tack Karin!) lät jag Elna sitta hos mig i sängen och läsa. Hon var nöjd och glad så länge hon kunde bläddra, men när hon kom till slutet (eller början) av boken och stängde den så lyckades hon inte öppna den igen. Varje gång det hände blev hon arg som ett bi och skrek av frustration. Precis lagom ofta för att jag inte skulle slumra till.
Nästa gång det händer ska jag nog visa henne den här gamla fina sketchen:
Elna har till min stora glädje börjat intressera sig för böcker. När vi ”läser” för henne tittar hon intresserat på bilderna och verkar tycka det är spännande att det dyker upp nya saker när man bläddrar. Hennes favoritbok är ”På gården”, en liten mjuk bok i plast med bilder av olika djur. Tyvärr har boken visat sig vara av riktigt sopig kvalitet, efter en veckas läsande har färgen flagnat så mycket att de flesta bilderna börjar bli ganska svårtydda. Okej att en fem-månaders-bebis kan vara hårdhänt, men som Karin sa – gör man en bok i mjuk plast får man väl använda färg som tål att sidorna böjs.
En väldigt rolig sak med boken är annars att större delen av texten i den utgörs av information om bokens utgivning – ni vet ISBN-nummer, tryckort och så vidare. Originalets titel är föga oväntat ”On the farm” och man har till och med skrivit ut översättarens namn. Bra jobbat Anette Voigt, du har översatt alla tolv orden (varav fem är titel plus undertitel ”På gården – badbok med skallra”) utan att något av stämningen verkar ha gått förlorat i översättningen!
Jag satt och letade efter ett gammalt e-mail och råkade hitta den här länken som jag sprang på för länge sedan, men hade glömt bort. http://www.berlinermauer.se/
Så fantastiskt roligt! Sidan drivs av en svensk kvinna som är gift med berlinmuren. Jag vet att man inte ska skratta åt avvikande personer eller göra sig rolig på andras bekostnad men ibland är det omöjligt att låta bli.
”This is my husband. His name is the Berlin Wall and he was born on August 13, 1961. I expect you’ve heard of him; he is quite a celebrity. He lives in Berlin. [...] My husband’s job was to divide East and West Berlin. He is retired now.”
När Elna föddes hade hon ganska tunt kort hår på hjässan (med bebismått mätt, jämfört med en vuxen skulle ordet ”ganska” vara helt överflödigt och snarare bytas mot extremt eller till och med sjukligt), lite tjockare bak på huvudet och i nacken en lite längre tuss som förde tankarna till Tjeckien och en framtida hockeykarriär. Nu har hon ägnat drygt sju veckor åt att målmedvetet gnida huvudet mot diverse underlag för att skava bort håret upptill och baktill på huvudet. Till slut lyckades hon, och numera återstår endast en rand av hår som går från öra till öra bak i nacken. En riktig flint har hon fått till, och jag misstänker att hon tagit intryck av sin moster som hos frisören för drygt tjugo år sedan fick frågan hur hon ville bli klippt. Svaret var självklart:
”Som Morfar [stora idolen, då som nu] – utan lugg.”
Nu väntar vi bara på att Elna ska spara ut till en flott comb-over (något min kära Morfar aldrig har generat sig med ska tilläggas).
Björn Ferry måste vara en av Sveriges skönaste killar. En grym idrottare och en otroligt sympatisk person med härlig självdistans och skruvad humor. Jag menar, en person som ligger bakom ett alster som Pillesnas i Vas kan ju inte vara tråkig! Grattis till dagens pallplats Björn.
