Så kom han. Gnistrande vacker precis som decemberdagen då han föddes. Världens finaste lillebror. Första månaden vände han upp och ner på vår tillvaro, och stundtals var det ganska tufft för alla inblandade. Nu börjar vi hitta en skön lunk, lagom till att vi riktigt har hunnit fästa oss vid honom. Han passar som hand i handsken i vår familj: äter ordentligt, tar långa sovmorgnar och är däremellan en allmänt glad liten skit. Det är bara en sak jag är lite tveksam till. Vem kom på idén att ge en liten bebis förmågan att kissa sig själv i örat?
Taggar
Kvitter
- @Annkarls men ingen glömmer väl dig! (eller var det mig?) 2 weeks ago
- Utan deo men med dubbla ylletröjor. #livingontheedge 2 weeks ago
- Dagens busspoesi: Avgår om 387 min mot Ej i trafik 2 weeks ago
Gammalt
Sök
Jag gillar
- Abelmann och hans Amanda
- Bokunge
- Dagens lokaltidningsbesvikelse
- Ett mercyfuck i Svensonville
- Försök att inte se så snygg ut
- Fredrik Westerlund
- Gamla resor
- Geek and poke
- Jogg.se
- Katastrofala omslag
- Koreabloggen
- Korvasbloggen
- Lilla gumman
- Linnéa
- Lost Cyclist
- Maria Skäringer
- Pär Magni
- Popmorsa
- Sara Lövestam
- Säg ifrån om jag har sagt det här förut
- Skidforum
- Skriet från kärnfamiljen
- slow garden
- The Sartorialist
- Trollhare
Ja, visst är han ett litet underverk i skuggan av sina härliga syster. Ska bli så mysigt att få hålla om honom lite nästa vecka.
En del av charmen med killar är att de gör oväntade saker! Tack för en härlig fjällvecka! Mamma Anette