Som ni vet så är Elna rätt så förtjust i böcker. Numera klarar hon med lite hjälp att bläddra fram och tillbaka i böcker av kartong och det är en av hennes favoritsysselsättningar för tillfället. När jag läser sagor för henne händer det att hon tar över totalt och sitter och bläddrar fram och tillbaka samtidigt som hon säger ”a-wek-aweka-wek, aah gah dada..”. Som om hon läser högt för mig ungefär.
Igår morse gick Mattias hemifrån tidigt och eftersom jag var lite trött efter en kul kväll på stan (tack Karin!) lät jag Elna sitta hos mig i sängen och läsa. Hon var nöjd och glad så länge hon kunde bläddra, men när hon kom till slutet (eller början) av boken och stängde den så lyckades hon inte öppna den igen. Varje gång det hände blev hon arg som ett bi och skrek av frustration. Precis lagom ofta för att jag inte skulle slumra till.
Nästa gång det händer ska jag nog visa henne den här gamla fina sketchen:
Såg precis lite på Debatt om manlig amning och killen som helt plötsligt är Sveriges mest kända Ragnar*. Efter programmet undrar jag mest hur folk orkar fortsätta komma dragandes med argumentet som går ut på att feministerna vill att alla ska bli likadana, hur tråkigt det skulle bli och hur vi skulle sluta attraheras av varandra. Hur svårt kan det vara att inse att det är alla förväntningar på hur en kvinna respektive man ska vara som påverkar oss att bli lika, om än i två olika varianter?
Hela poängen med feminism är ju att varje individ ska få möjlighet att utveckla sin fulla potential utan att begränsas av förutfattade meningar om vilka egenskaper en man eller kvinna bör ha. Det gör oss knappast mer lika, bara det att både kvinnor och män kan finnas längs hela skalan så att säga. Alltså kan de riktiga karlakarlarna lugnt få fortsätta att attraheras av klassiskt feminina snyggingar men det kan väl få vara lika normalt med machobrudar som attraheras av fjolliga killar (eller vilken annan konstellation som helst)? Jag slutar aldrig att förundras över vårt enorma behov av att upphöja vårt eget sätt att leva till norm.
Vad är det för fel på tolerans och individens frihet?
* Bara en gissning alltså, kanske t.ex. Ragnar Skanåker är mer känd?
När jag kom hem från jobbet idag satt Elna på golvet i vardagsrummet och lekte. Mattias sa ”Kolla vem som kom Elna!” och hon tittade upp. När hon fick syn på mig sken hon upp som en sol, vände sig om och började krypa åt mitt håll. Hon satsade på betydligt högre fart än hon bemästrar, strandade på magen och låg och sparkade ivrigt med benen samtidigt som hon vinkade med hela armen och skrattade. Mattias lyfte upp henne och kom ut till mig i hallen och jag kramade henne hårt och luktade henne i nacken.
