goda nyheter

Forskare vid Umeå Universitet har enligt DN.se kommit fram till att par som lever jämställt har större chans att hålla ihop länge. 36.000 par som 1993 fick sitt första barn har studerats, och bland de familjer där föräldrarna delat på föräldraledigheten och hushållsarbetet har färre separerat än bland övriga par. Argument som ”visst är det bra om pappor också är hemma – men för vår familj skulle det inte ha funkat” känns helt plötsligt inte lika relevanta. Det är inte bara för medmänniskorna, framtiden och samhället som vi bör kämpa för jämställdhet – vi tjänar på det rent privat som individer också. Om nu någon trodde något annat.

Mina egna högst oventenskapliga studier av personer i min närhet har dessutom kommit fram till att i heterorelationer där de traditionella könsrollerna efterlevs i stor utsträckning så verkar man inte leva lika nära varandra, man delar inte riktigt på livet och vardagen på samma sätt. Man förväntar sig liksom inte att kunna förstå varandra särskilt väl, utan räknar helt enkelt (undermedvetet?) med att det finns saker man aldrig kommer förstå om sin partner – med hänvisning till att män och kvinnor fungerar olika. I de relationer där paret verkar stå varandra ”extra nära” däremot verkar könsroller knappast finnas på kartan. Man ser varandra som individer utan att mappa sin uppfattning om den andra mot en mall för hur en tjej respektive kille ”är”. Jag är övertygad om att det är ett sundare sätt att förhålla sig till den man lever med. Till alla andra också för den delen.