Killkompis?

En fundering, varför säger man killkompis respektive tjejkompis om sina vänner av motsatt kön?

Jag har tänkt på det ett tag, och min högst ovetenskapliga statistik säger mig att de flesta faktiskt nästan utan undantag preciserar könet när de pratar om kompisar av motsatt kön, men mycket sällan när de pratar om någon med samma kön som de själva. ”Jag var och fikade med en tjejkompis igår, och hon berättade om när hon råkade hamna i en tropisk storm på sin semester…” (Påhittat exempel, sagt av lika påhittad KILLkompis). Varför poängtera personens kön? Det är inte relevant för berättelsen, och om det skulle vara det så får lyssnaren ändå reda på att det är en person av kvinnligt kön så snart ett personligt pronomen dyker upp.

Vilket är en annan intressant tråd, tänk vad fint att ha ett språk utan könsspecifika personliga pronomen, alltså ett enda ord för han och hon. Men det går ju inte!? Jodå, och det finns flera språk som inte skiljer på hon och han i tredje person singular, bland annat koreanska klarar sig utmärkt utan denna nyans. Jag borde kanske bli en av dem som skriver hen/en/henom?

I alla fall, jag har för egen del börjat tänka noga på att inte säga killkompis om mina vänner av manligt kön, och insett det lustiga att de jag pratar med nästan alltid utgår ifrån att det är en tjej jag pratar om ifall jag säger ”Jag ska hälsa på en kompis i Göteborg i helgen.” Är det alltså så att de flesta har så mycket fler kompisar av det kön de själva tillhör att det nästan är självklart att man pratar om någon av samma kön när man bara säger kompis? Eller är det kanske så att vi gärna vill framstå som en tuff tjej/fin kille genom att visa att vi har kompisar som inte har samma kön som vi? Eller ser folk på olika sätt på sina kompisar baserat på vilket kön kompisarna har? Förväntar vi oss också olika slags relationer till våra kompisar beroende på vilket kön de har? Borde vi inte i så fall kunna utgå ifrån dem som individer istället? Eller snurrar tankarna bara några varv för mycket i min hjärna?