skoja bara

Vi tar en annan blogg istället. Mannen och jag resbloggar gemensamt på http://babypacker.wordpress.com/ Kolla in där istället!

Snart….

snart kan det hända att det här gamla liket börjar sprattla lite. Vi ska på långresa!

Dagens bild

I Malmö stänger vi inte av fontänerna för lite vinter.

drar till fjälls

Loa

Så kom han. Gnistrande vacker precis som decemberdagen då han föddes. Världens finaste lillebror. Första månaden vände han upp och ner på vår tillvaro, och stundtals var det ganska tufft för alla inblandade. Nu börjar vi hitta en skön lunk, lagom till att vi riktigt har hunnit fästa oss vid honom. Han passar som hand i handsken i vår familj: äter ordentligt, tar långa sovmorgnar och är däremellan en allmänt glad liten skit. Det är bara en sak jag är lite tveksam till. Vem kom på idén att ge en liten bebis förmågan att kissa sig själv i örat?

dagens frukost

varm choklad, mackor, tidning, snö utanför och framför allt lugn och ro.

vargtimma

Kan inte sova, men det snöar ute så det är ok ändå.

dåligt inflytande

När Elna någon gång tycker att hon inte får den respons hon vill av sin pappa så använder hon numera hans namn, en lite skarpare ton och höjd röst. Ungefär såhär låter det (läs högt nu då):

- Pappa…
- Pappa, kolla på mig!
- MATTIIIIIAS!

Det brukar funka ganska bra. Undrar vem hon kan ha snappat upp det ifrån…

Dagens frukostbröd

tyst

Jag är inte riktigt kompis med orden just nu. Har text i huvudet som inte hittar vägen genom fingrarna till tangentbordet. Har ont om energi, känns som att jag mest jobbar och sover. Och det är inte så att jag jobbar ovanligt mycket utan orkar ovanligt lite. Vilket såklart är helt rimligt i mitt tjocka trötta tillstånd, men segt. Det lilla som blir över går åt till världens bästa tjej som är hur skön som helst.

Elna å sin sida lägger en hel del energi på att försöka bli kompis med den något motvilliga Svinto som vi kattvaktar i helgen. Hon inkluderar honom i vad hon gör. ”Kolla Vinto, Elna jag har märke näsan” ropar hon från hallen när hon satt ett klistermärke på näsan. Hon kör sina bästa partytrick, som att låtsas ramla och sedan gapskratta, men av någon anledning funkar de inte lika bra på katten som på dagiskompisarna. Hon lämnar honom som tur är i fred också, och ikväll verkar han ha tinat upp och accepterat henne lite mer.

Jahapp, det verkar inte bättre än att det är allt från mig idag. Förhoppningsvis skriver jag något läsvärt snart. Vi får väl se.